En utsmyckad vikingahjälm
En uppbyggd vikingastad på Historiska museet
Barngrav från Birka , barnet är ca 10 år.
Kung Ella och Ragnar Lodbroks söner.
Målning av August Malmström
Bilderna är hämtade från historiska museets hemsida och Wickipedia
De förstaVikingarna
Den 8 juni 793 var en vacker sommardag på den heliga ön Lindisfarne, biskopssätet vid Northumberlands kust i nordöstra England. På ön fanns Englands äldsta kloster, grundat på 600 talet. Där skrevs några av tidens finaste handskrifter, några är fortfarande bevarade. Munkarna som var utomhus den här dagen, var sysselsatta med höbärgning, då de såg några främmande skepp komma in mot stranden.
Nyfikna gick de ner för att välkomna främlingarna. De anade inget ont. Ändå hade illavarslande järtecken synts den senaste tiden. Den anglosaxiska krönikan, skriven 100 år senare, berättar att virvelvindar och ljungeldar hade korsat skyn. Några hade sett eldsprutande drakar flyga över natthimlen. Hungersnöd hade dragit över trakten.
Munkarna var alltså varnade. Men ingen kunde ana vad som komma skulle.
Så här berättar en skriftställare många år efteråt: ”samma år kom hedningar från nordliga trakter med en flotta av skepp till Britannien som stingande getingar, och spred sig åt alla håll som förskräckliga vargar, rövade, sönderslet och dräpte ej endast lastdjur, får och oxar utan även präster och dekaner, munkar och nunnor. Och de kom till kyrkan i Lidisfarne, lade allt öde med svåraste plundring, trampade de heliga platserna med orena steg, grävde upp altare och tillgrep alla den heliga kyrkans skatter. De dödade några av bröderna och förde några med sig i bojor, många drev de ut, nakna och överhopade med smädelser. Några dränkte de i havet.”
Vikingarna hade kommit!
Mer om Vikingarna
Vikingarna skulle bli de första européer som övervintrade i Labrador och New Foundland. De befolkade Grönland, Island, Färöarna, Shetlandsöarna, Orkney, Hebriderna, Isle of Man. De grundlade riken på Irland och i England. De bet sig fast i Normandie och grundade en dynasti som fortlevde och styrde riken långt in i medeltiden. De byggde nya rika handelsstäder som Birka i Sverige, Hedeby i Danmark, Kaupang i Norge.
De bildade riken i Ryssland och handelsstationer längs de ryska floderna ända ner till Svarta Havet och Kaspiska Havet. De var i Konstantinopel och Bagdad, Gurgan och Chorezm. De nuddade den indiska kulturens yttersta kant där de köpslog med handelsmännen på sidenvägen till Kina. De handlade med Bysans och de bildade ett elitregemente hos den östromerske kejsaren, ett livgarde som fanns ett par hundra år. De erövrade London, belägrade Lissabon, de brände aposteln Jakobs Santiago och stormade Sevilla. De anföll Mallorca och sålde europeiska slavar i Nordafrika. De belägrade och terroriserade Paris och de plundrade vinskördarna i Bordeaux och Rhone. De brände Hamburg och många andra tyska städer. Vikingarna var t o m i Jerusalem och kanske i Alexandria.
I ett kvarts årtusende , från den 8 juni 793 till den 14 oktober 1066 (slaget vid Hasting) skulle de komma i våg efter våg av unga stridssugna män som dessutom var skickliga sjömän.
Och dess verksamhet satte spår för alltid. Över 900 av det engelska språkets vanligaste ord kom med vikingarna, ord som sky, scrape, shirt, husband eller window (danska vindue) Det finns över 600 ortsnamn i England som slutar på –by, typ Grimsby, Thoresby, över hundra orter slutar på –toft som Brimtoft, Lamgtoft osv. Det finns härader i England där 75 % av ortnamnen har nordiskt ursprung. På Shetlandsöarna är det 99 %. I nordöstra England hade man nordiska språk som lokalt tungomål fram till 1100-talet, på Isle of Man till 1450, på Orkney till 1700-talet och på Shetland till 1750.
I Normandie finns det fortfarande flera hundra ortnamn med nordisk anknytning, som Dalbec, Runitot och Bourguebu (Borgeby) och minst sex La Londe (av lund, offerlund) för att inte tala om Yvetot, Ivetofta som det heter hemma i Skåne. Och varje fransk sjökapten kommenderar än idag babord och tribord då han menar babord och styrbord, som vikingarna ropade då de lade till i Normandie. Och i Ryssland, som grundades av folk, rus från Roslagen, heter miljontals människor idag Oleg, Olga och Igor, precis som vikingarnas Helge, Helga och Ingvar. Och då artiga ryssar idag kallar varandra gaspadin, min herre, då de ropade ”husbonden” ty gaspadin skrevs från början haspadin, menar en del språkforskare
Utlandet har aldrig upphört att förundra sig över och fascinerats av vikingar. Vikingatiden är i själva verket den enda perioden av Nordens historia som intresserar exempelvis fransmän och spanjorer och begreppet viking är bekant långt bort i Fjärran Östern och Sydamerika.
Källa: Herman Lindqvist ”Från islossning till kungarike”
Ett litet utdrag ur en isländsk saga
Ivar Vidfamnes dotter Aud, alias Öda den djupröda, blev bortgift med en Själländsk hövding, som hette Rörek, fast hon hellre hade velat ha hans bror Helge ”den vasse” . Ivar Vidfamne, som var en lömsk person intalade falskeligen Rörek att Öda bedrog honom med Helge, vilket hade den avsedda följden att Rörek stack ner sin tappre bror, varefter det var en smal sak för den onde svärfadern att anfalla och förgöra även Rörek. Öda flydde då till Ryssland med sin lille son Harald, som kallades Hildetand. I Ryssland gifte Öda om sig med en kung Radbjart och fick med honom en son, vid namn Randver.
När den Svensk-Danska tronen blev ledig fick Harald Hildetand hjälp av sin ryske styvpappa och begav sig till Skåne och lade under sig hela det stora riket. Sin halvbror Randver satte han till lydkonung över svearna i Uppsala. När Randver omkom under ett härnadståg i England efterträddes han av sin son Sigurd Ring. Ragnar Lodbrok var son till Sigurd Ring. Ragnar var gift med Tora Borgarhjort. Efter något år dog Tora. Ragnar var efter Toras död ute på vikingaresor. Han träffade den vackra Kraka i Norge och gifte sig med henne De fick många barn och några av sönerna blev med åren mycket berömda. Den äldste hette Ivar Benlös, ty han hade bara brosk istället för ben i kroppen. Han var emellertid mycket vis. Den andre kallades Björn Järnsida, den tredje Vitsärk och den fjärde Sigurd Ormöga. Själv satt Ragnar hemma i sitt rike med Aslög och när han fick höra om sina söner i mod och mandom ville han visa att han inte heller gick av för hackor och bestämde sig för att inta England med kung Ella. Hans hustru Aslög gav honom till avsked en underbar skjorta, som inte järn bet på. Därpå seglade Ragnar till England och började härja och bränna. Men kung Ella var väl förberedd. Ragnar klarade sig tack vare sin skjorta men blev tillfångatagen och förd till kung Ella, som frågade vem han var, men inte bevärdigades med något svar. Ella lät då kasta honom i en ormgrop, där denne yttrade de bevingade orden ”grymta månne grisarna om de visste vad den gamle galten lider”. (grisarna syftar på sönerna) Enligt Saxo uppstämde han vidare om sitt livs bedrifter ett kväde och från isländskt håll upplyses att kvädet hette Krakumal:
Vi höggo med svärd
Sport har jag städse
Att nornornas lag vi lyda
och av ödet ledas.
Glad ska jag öl med Asar
i högsätet dricka
Lidna äro livets stunder
Leende ska jag dö
Och där dog han
Epilogen till den brokiga sagan om Ragnar Lodbrok är säkerligen inte något medeltida påfund. Den berättar vidare att när kung Ella fick veta vem fången var, som så hade mött döden, greps han av stor fruktan för hans söner och sagan fortsätter....
Källa:Svensk Historia av Alf Henriksson
Läs mer om vikingarna: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vikingatiden